Kenneth har åkt till Täby för att jobba. Han kommer i och för sig hem redan i morgon, och jag borde vara glad att ha lite egentid för mig själv. Men det är fruktansvärt ensamt här! Man vänjer sig fortare än vad man tror (eller i mitt fall, vill låssas om) med att ha någon hos sig jämt. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra nu. Eller jo. Det vet jag, jag borde plugga. Men jag är lite för avslappnad för att börja.

Dessutom så är min handledare sjuk och den andra arbetsterapeuten är ledig imorgon, så jag är ensam på kontoret. Vilket betyder att jag inte har något att göra, så jag ska plugga där och behöver inte (läs är för lat) börja plugga nu. Hihi.