Livet är som en berg- och dalbana för tillfället. Det har hänt/händer så sjukt mycket på så kort tid.

Tidigt i morse gick min ♥ farfar ♥ bort, efter nästan två veckor på sjukhus. Det har varit en jobbig period då han har pendlat från att vara bättre till att plötsligt bli sämre igen. Varje dag har man fått vara inställd på att det kommer att ta slut. Men det värsta är att det inte går att förbereda sig på det som kommer att hända, det är först nu när jag skriver det här, 17 timmar efter att han gått bort som jag inser att han faktiskt inte längre finns i livet. En konstig känsla...