Mitt liv är fortfarande lite upp och ner. Det går upp, och sen när jag tror att allt ska ordna sig, så går det helt plötsligt ner och jag är tillbaka på ruta ett igen. Upp- ner - upp- ner. Så... nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Känns det som i nuläget i alla fall. Om det där jävla tentaresultatet ändå kunde komma, så jag vet om jag ska fira eller sörja på relaxen idag. Jag börjar bli nervös. Varför tar det så lång tid den här gången? Nu har jag en knut i magen. Det här känns inte alls bra. Varför ska det hända just nu? Jag måste sätta mig ner och börja på arbetet också. Har i alla fall tagit mig igenom sidorna som vi skulle ha läst till föreläsningen igår, om man nu hade varit på den... Alltid något. Jag måste duscha en snabbis också, raka bort min vinterpäls som jag så fint har sparat ut. Kan ju inte ha vinterpäls när jag ska på relaxen. Jag vill ju inte förstöra brännan (jag ska sola också) med massor av hår på benen så de blir vita, och framförallt inte skrämma iväg folket där. Framsidan på aftonbladet imorgon "snömannen har intagit Gustavsvik, med sina håriga ben". Ser ni det så kan ni vara lugna, det var bara lilla jag. Oj vilket rörigt inlägg. Men jag känner att det är så mina tankar är nu. Så ni får sätta er ner i lugn och ro och försöka bena ut kråkfötterna.

Jag försökte i alla fall.