Då var man åter nere på jorden igen. Eller det har jag varit hela helgen, men jag har i alla fall gått med lätta steg emellan åt. Min älskade har alltså åkt hem nu. Därmed försvann mina lätta steg och ersattes med tunga steg, kan också bero på ryggsäcken med alla böcker till tentan (och att han åkte såklart). Alltid lika jobbigt.

Helgen har i alla fall varit underbar. Massor av mys och uppmuntrande ord hela tiden. Känner mig riktigt bortskämd faktiskt. Men någon gång ska man väl få känna sig det också.   ♥

Nu känns det bara tungt. Har konstant pluggning att se fram emot under tre veckor nu, tre tentor på g. Plus att det är massor av annat som inte alls känns bra. Allt kom på en gång och jag hann liksom inte med. Det känns som jag står bredvid och tittar på. Vinkar lite åt problemen när de flyger förbi. Men de är förstora för att jag ska orka hålla kvar dem. De rinner iväg, och flyger vidare. Om och om igen...