Nu är jag så upprörd att jag inte vet vad jag ska göra. Egentligen ska jag sitta alldeles stilla på den här stolen och plugga fram till klockan 20.00 men det är så mycket annat som lockar. Till exempel att diska (tro det eller ej), kolla lönepapper, läsa lite annat, plocka upp på mitt rum, sjunga högt till alla bra låtar, som jag inte ens vet vad de heter!

Idag ringde min far, för första gången sen jag "flyttade" tillbaks hit efter sommaren. Det första han säger är "hörde du vad som hände med yettan igår?" För er som inte vet så är det min pärla (bil) som har stått stilla ett bra tag, på grund av ett dunkande ljud under. Som vi hela tiden trott varit ett löst avgassystem. Så klart hade jag inte hört nyheten, och det hela (dunkande ljudet) visade sig vara att framdäcket inte satt fast. Någon person har alltså skruvat på bultarna på däcket, eftersom det har suttit kvar där vi kört. Vi har vridit och vänt på det i förhoppning om att det inte är så. Men bilen gick igenom besiktningen och de kollade däcken, allt var bra. Tyvärr är det alltså så, att någon har varit på däcket. Och här har jag kört i full fart fram och tillbaka, skjutsat folk, raceat och sen får man veta vad som har varit fel, man blir lite skakis!! Pappa skulle nämligen köra in bilen till jobbet för att sätta fast avgassystemet, då hela framdäcket flyger av (i 90km/h) förbi bilen och över till den andra filen. Tack och lov så kom inge möte och pappa lyckades stanna bilen lugnt. Men tänk om! Tänk om det hade kommit möte, vad hade hänt då? Tänk om bilen hade voltat eller åkt av väggrenen, vad hade hänt då? Tänk om jag hade åkt i den, eller om jag hade skjutsat någon, vad hade blivit följderna av det? Eller tänk om mamma som skulle låna bilen (det var därför han skulle fixa "avgassystemet"), hade kört den?

Det finns så många "tänk om" saker hela tiden och när man tänker på det ännu mer så blir man snurrig i huvudet och helt galen! Tänk om jag gjort si, tänk om jag gjort så... Men egentligen, tänk om!