Har precis kommit hem från en heldag på Universitetet. Och upptäcker att min älskling inte skojjade om det han sa imorse. "Nu har jag bloggat åt dig, och bloggar en gång i timmen från och med nu". Men det var trevligt, du känns lite närmre då.

 Kom i alla fall hem till en städat lägenhet, till och med disken hade han hunnit få bort. Lovely! Saknar dig redan faktiskt... Det är väldigt tomt och ensamt här. Men jag får stå ut, du kommer ju tillbaka alldeles snart! Om 17 dagar för att vara exakt. Kan det bli mer underbart?