Nu är jag hemma och ensam, igen. Har lämnat älsklingen på stationen. Lika lidsamt varje gång. Men det är bara att tänka framåt. Om cirka tre månader är vi tillsammans, i samma stad. Förhoppningsvis. Om inte, så är det som det är. Jag finns vid din sida i alla fall. Du är mitt allt. Mitt liv, min luft, min glädje. Utan dig vore livet tråkigt.

Det bästa med att komma hem från stationen, var att det luktar dig här. Jag hann inte mer än att öppna dörren så kände jag din lukt. Jag hoppas det finns kvar länge till.

♥