Är trött efter dagens jobb. Tanterna blir bara värre och värre. I dag blev jag tokig på dem. "Vart är jag? Hur kom jag hit? Vem följde med mig? Kan du skjutsa mig dit jag ska (vart är ingenstans)" osv osv. Ibland önskar man att man kunde trycka på en pausknapp. Och grejen är ju att de frågar en sak och nästa sekund är det som bortblåst, jag lovar! En av dem fick insulin av sjuksyrran och de satt och pratade länge innan - stick i magen - och så hinner inte syrran mer än att ställa sig upp - "har jag fått insulin?"...

Ta det inte fel, utan jag tycker faktiskt om det jobb jag gör nu (kanske för att jag vet att det är sista sommaren utan en riktig utbildning). De är mysiga de där pensionärerna, men ibland blir det lite för mycket av det goda, om man säger så.