Ja nu är det inte många timmar kvar tills Älsklingen är hemma på Svensk mark igen. Om lite mindre än två timmar kommer Madde, och så ska vi bege oss tillsammans till Arlanda. Kan knappt vänta så länge. Tycker de har varit borta i en oändlighet nu. Men samtidigt har det varit skönt att han har varit borta (ta det inte fel nu). Men jag har hunnit med så mycket den här veckan som jag förmodligen inte hunnit om det var någon här hemma som distraherad mig. Det har knappt varit en lugn stund den här veckan. Och har det varit det, så ska man plugga eller göra något annat tråkigt så som diska och städa.

Men vill jag faktiskt ha sällskap, och något varmt att värma sig på i sängen. I veckan har jag frusit så mycket att jag har haft pyjamas, två täcken, en filt, vetetofflor samt en vetekudde, detta i kombination med 20 grader i sovrummet... Ska det vara så?

- Älskling, du är välkommen hem :)