När vi bodde på landet så värmde vi upp huset och vattnet genom att elda med ved. Detta innebar att om ingen eldat på ett tag så fanns det inget varmvatten. Vilket gjorde att ibland fick man duscha i lite kallare vatten, eller att om någon innan duschat lite för länge, så kunde varmvattnet ta slut mitt i allt. Det hela vänjde man sig vid fort.

När jag sedan flyttade hemifrån, till lägenhet i stan, tänkte man automatiskt "vad skönt att ha tillgång varmvatten jämt, utan att behöva elda". Trodde jag, i helgen har vi nämligen varit utan varmvatten. I lördagseftermiddag hann vi duscha en snabbdusch, sen blev det kallt. Ängnade inte någon mer tanke på det, tänkte att det var en granne som tappat upp ett bad (vi bor ju trots allt i ett gammalt hus). Men igår skulle vi duscha igen, efter en spontan utgång i lördags. Jag hoppar in i duschen och det är varmvatten (vilket jag inte ens reflekterar över, eftersom man är så pass van). Men snart blir det kallt, riktigt kallt! Och det slutar med att jag gör lite acrobatiska övningar för att slippa få kallvatten på mig och för att kunna skölja ur håret.

Det hela slutade med att vi gick hem till svärfar och duschade. Tur att vi bor i samma stad!